Mio!

17 år tror jag visst att jag var?
Nej, det är katten som är det, inte jag! Han är svår att ta kort på, dels för att han är så svart och dels för att han aldrig sitter stilla.
Idag låg han så fint i köksfönstret så jag tänkte att nu går det nog bra?

Men, nej nu ligger han ju och tittar ut och ansiktet syns ju inte, annars så är det ju relativt bra.
Då provar jag att pocka på uppmärksamhet och psst Mio, kan Du titta hit?
Visst matte, vad vill Du?
Suck, men vilka gröna ögon han har? Det blev ju taget med blixt eftersom det är så mörkt inne.
Nästa bild då?
Jag kommer, så plocka bort det där Du har i handen och så kan Du klappa mig istället!
Jaha, så gick det den här gången?
Som sagt, så är han 17 år nu och han börjar nog bli lite senil? Bägge mina katter har alltid varit utekatter och gjort sina behov utomhus, utom när jag rest bort över en natt, så har dom gått på lådan som jag tagit fram. Men sedan vi flyttade hit för ett år sen, så gör inte Mio det, utan kommer utifrån och in och sätter sig på lådan direkt?
Här finns det ju en hel del katter i grannskapet, så jag tror han känner av åldern och inte vill eller orkar slåss längre?
Min andra katt, Ia, hon går ut som vanligt, även om det inte blir så många timmar nu när det börjar gå mot vinter? Hon är 12 år och henne ser Du i högermenyn?
Nu önskar Menageriet och jag Dig en god natt och en fin dag imorgon!
Klockan har nyss slagit 24 och det är ju Nobeldagen idag?
Ha det gott och på återseende!

/Britten
Det här inlägget postades i Katter, Mio. Bokmärk permalänken.

1 svar på Mio!

  1. Kicki skriver:

    Det är trevligt när djuren blir gamla. Dom skaffar en ny personlighet då. Hundarna som inte längre kommer bums när man ropar utan tittar upp "jag ska bara…"
    Vår sista katt, som inte fick följa med när vi flyttade hit, blev nästan 18 år.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *