R.I.P. Famos!

Den 20 september fick Famos gå vidare till de sälla jaktmarkerna. Han var mycket sjuk den sista månaden och det gick snabbt utför. Han slutade att äta och blev extremt stel och orörlig sista veckan. Han ville inte gå ut och kunde nästan inte gå upp i bilen. Efter kontakt med veterinär som ansåg att det bästa vore att han fick sluta sina dagar, så bestämde vi oss för att ta bort honom. Rissies Famos som han hette i stamtavlan,  föddes på Gunilla Stahres kennel, Rissies (länk)Det var min dotter som köpte honom och som också var den som lade grunden för den fina hund han blev. Måste berätta att han var en extremt jobbig hund till att börja med och hon hade det inte lätt med att försöka lära honom att bl.a. gå i koppel.

Till slut lyckades det och han blev lätt att gå på promenader med. Han var väldigt intresserad av allt som hände runt omkring och var lite väl översvallande i sina hälsningsprocedurer. Ville gärna nypas för att få reaktioner från människor han mötte. Hemma med oss och de han kände var han en genomsnäll och gó hund.

Carina och Famos

Meja och Famos

När han var 2 år och 8 månader kom han till mig, eftersom Carina började arbeta heltid och inte hade möjlighet att ha honom kvar.
Jag hade då bara Rollie och dom två kom bra överens. Senare köpte jag Klicker och dom två kom väldigt bra överens. Åt i samma skål och Klicker var den som Famos gärna lekte med. Tyvärr gillade inte Klicker sättet Famos lekte på, så det blev inte långa stunder lek. Famos ville gärna tacklas och nypas och det ville ju inte Klicker, som är en Collie och som gärna vill leka jagalekar.
Famos var väldigt lättlärd och det han en gång lärt sig satt som berget, även om träningstillfällena dröjde. Det var hur roligt som helst att träna honom, för han hade fart och älskade att jobba. Tyvärr stressande han upp sig när vi skulle ut och träna, så det tog en stund innan han varvade ner och kunde koppla på hjärnan. Därefter gick det bättre med träningen.
Någon tävlingshund blev han aldrig, eftersom han gärna ville nypa den person som skulle komma fram och hälsa. Han hade, som sagt, svårt att tygla sig när det kom fram någon okänd eller att någon befann sig i närheten.
Något som vi gjorde varje dag var att  dom fick leta godis. Det gillades skarpt!

Inkallningövningar gjorde vi också!

Trots sin storlek så var han aldrig till besvär inne, utan han hade sin favoritplats som han för det mesta låg på.
Ibland tillsammans med bästa kompisen Klicker.
Vatten var något som han älskade och passade på att ta sig ett dopp när jag minst anade det.
 Käkade gräs värre än en kalv varje dag och sen kräktes han.
Här sitter dom och väntar på en godisbit, som dom fick varje gång dom blev kopplade innan vi gick hemåt.
Han var stor och ståtlig och man kunde känna sig trygg med honom hemma.

Nu slipper Du lida mer och alla som lärt känna Dig kommer alltid att minnas Dig!

R.I.P. Famos och tack för tiden Du stannade hos oss och jag hoppas och tror att Du väntar vid regnbågsbron!
23/4 2002  –  20/9 2013


The Rainbow Bridge
Just this side of heaven is a place called Rainbow Bridge. When an animal dies that has been especially close to someone here, that pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all of our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable. All the animals who had been ill and old are restored to health and vigor. Those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days and times gone by. The animals are happy and content, except for one small thing; they each miss someone very special to them, who had to be left behind. They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent. His eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster. You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling together in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress the beloved head, and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart. Then you cross Rainbow Bridge together…. Okänd författare

Sätt på ljudet och titta på filmen här!

 ♥ Kram Britten ♥
Det här inlägget postades i R.I.P.Famos. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *