Välkommen tillbaka!

Då har Famos flyttat tillbakas igen!

Famos är en Riesenschnautzer och 9 år.
Anledningen till det är att Oskar, mitt äldsta barnbarn, har blivit allergisk. Han började reagera på gräs förra året och i år gjordes det ett test, som visade att förutom gräs, så var det bl.a. katt och hund. Så därför fick jag tillbaks min gamle vapendragare!

Rollie och Famos är ju inte bästisar precis, men det är ju mest vid matdags som dom morrar åt varandra. Dom har ju bott tillsammans i nästan 5 år tidigare, så det skall väl fungera nu också, hoppas jag?
Det blir ju lite mer passning förstås och mycket mer arbete med 3 stora hundar. Dessutom är dom ju såå olika till sättet.
Klicker är ju glad att få en kompis till, men inte så glad när Famos tacklar honom när vi är ute och går. Annars kommer dom två bra överens och kan dessutom äta ur samma skål. Klicker är ju uppväxt tillsammans med Famos och har ju ett annat förhållande till honom.

Det var efter att Carina hade haft Famos en vecka en sommar för några år sen, som de här morrningarna började från Rollies sida. Själv tror jag att det beror på att ingen som lämnar flocken brukar komma tillbaka och det är ju också ett slags resursförsvar från Rollies sida. Han hade ju äntligen blivit av med en konkurrent och så kom han tillbaka! Vilken besvikelse!
Lite mer arrangemang blir det ju när jag skall åka och lämna hundarna ensamma. Då får dom säras på i olika rum, så det inte händer något under tiden. Tur att det finns kompostgaller!

Han är som han är Famos. Går fram som ett ånglok och slafsar vatten när han dricker och sen ruskar han sig, så det stänker ända upp till taket ibland. Utomhus är det full fart och badar så fort han hinner i allt vatten han hittar. Försöker hinna stoppa honom, men det är inte alltid jag har ögonen på honom och då går det fort, må Du tro.
Inomhus är han lugn och fin och ligger helst i soffan, men nu har han fått hit sin korg att ligga i, men jag måste nog lägga en filt i soffan till natten, för han kommer säkert att smyga upp dit och lägga sig.
Som sagt, så är han burdus och jobbig, men egentligen är han bara så go’ och en riktig knähund!

Här ligger han med sitt älskade ben och väntar på att jag skall reta honom. Det tycker han är så roligt! Han visar med hela kroppsspråket och ögonen att han vill att jag skall låtsas ta benet och då morrar han och skyndar sig att ta det.
Och märk väl, att jag kan ta av honom benet utan problem!
Egentligen ingen lek som rekommenderas, om man inte vet om hunden kan skilja på allvar och lek. Även ägaren bör ju också kunna skilja på detta och känna sin hund väl.
Vill du läsa mer om Famos, så kan Du göra det på min HUNDBLOGG?
Imorgon får jag hem Bejlis, Carinas katt, som dom egentligen tänkt försöka skänka bort eller avliva. Men eftersom katten bara kan vistas ute nu och det är svårt att bli av med en katt som är 5-6 år och jag tycker synd om henne, så har jag lovat ta hand om henne och se om jag kan skaffa ett nytt hem. Hon är ju både kastrerad, chipad och vaccinerad och lugn och fin och kelen, så det kanske är någon som vill ha henne i alla fall.
Vi får väl se vad som händer?
Nu har jag, som tur är, inte talat om för mina andra två katter, Mio och Ia, att det kommer en katt till i huset. Det får bli en överraskning!
Återkommer med rapport om vad som sker här.
Ha en fin helg allihop!

/Britten
Det här inlägget postades i Bejlis, Famos, Hundar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Välkommen tillbaka!

  1. Gökboet skriver:

    Åh, välkommen hem igen Famos! Lycka till Britten med alla dina 4-benta vänner! Det kommer säkert att gå bra!Kram!

  2. Kicki skriver:

    Vad jobbigt att få tillbaka Famous, men det är ju ändå självklart att det är så man gör.Det är ju stor skillnad på att ha tre hundar isf två, i den storleken som dina hundar är också och då inte minst när det gäller att aktivera dom.jag blev full i skratt när jag läste om Famous' vattenvanor. Jolly dricker också så hon blöter ner hela golvet, inte bara runt vattenkoppen, hon lyckas droppa omkring minst 5 meter bort från skålen.Du undrade hur grannen tar det att få sin hund påhoppad. Tack och lov mycket bra. Lugna och sansade människor som förstår att det hela var en olycklig omständighet att dom dök upp bakom häcken när våra hundar var på väg att sättas i bilen, lagom uppstressade av att dom skulle iväg.Men jag skulle haft förståelse för om dom blivit förbannade. Jag önskar dig en God Jul!Jag kommer inte (som Paula) att skicka några julkortsmail i år.Kicki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *